Sista etappen på vår långa kamp är påbörjad... Kampen som började 2007 börjar nu äntligen ta slut. Just nu är det riktigt tufft, och jag håller på att gå i bitar. Jag vill inte ha det så här, jag orkar inte... Längtar till de ringer och meddelar vad de kommit fram till. Jag skulle nästan kunna satsa pengar på vad de kommer att säga. Blir absolut inte förvånad alls om de säger det jag misstänkt. De skulle höra av sig innan jul, så nu påbörjas väntan på samtalet...
Är nu inne på min tredje vecka på rättspsyk, och hittills så trivs jag. Det är stundvis väldigt jobbigt och jag funderar på om jag verkligen valt rätt, och stundvis så trivs jag och vill aldrig sluta... Har insett att jag inte orkar köra varje dag så jag har ordnat med boende på Framnäs folkhögskola så jag slipper det. Skönt att ta det lugnt och slippa köra i mörker, men trist att vara i från sin älskling... Fy fan för att sova själv. Det jag saknade mest i helgen när jag sov över var att ha någon att krama. Jag är ju en sån som älskar att kramas, och gör det ofta och gärna. Men under fyra dagar ingen kram...det var sjukt jobbigt!
Å snart är det jul! Vi är klara med barnens julklappar. Bara kvar att köpa till mina och Magnus föräldrar. Vi får se om jag får ledigt julafton och juldagen och vara hemma med familjen...eller om jag måste jobba. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får ledigt.
