Det har inte varit så värst mycket jobb efter 31 augusti då jag slutade på Skärgårdshemmet. Några enstaka dagar på området, sen inskolning i Boliden och Jörn. Men nu på måndag så börjar jag på ett vikariat fram till 31 mars. På rättspsyk i Öjebyn. Ska bli spännande med nått nytt, men ändå lite jobbigt med att köra så långt...men det är under en kort period så då går det. Är man bara inställd på det så går det ;)
Annars då? Jo då jag har fullt upp med allt runt omkring så jag glömmer bort mig själv... Jag ska inte vara mamma åt mina egna barn, det är även annat/andra som tar min uppmärksamhet. Lilla jag ska måsta ta hand om så mycket helt ensam...och ingen säger tack... Men jag börjar vara van.
Vi har det fullt upp med Jesper och allt runt omkring honom. Just nu så håller vi på att ställa in en bra dos Concerta för honom och så väntar vi på att nästa utredning ska påbörjas. Efter det så får vi förhoppningsvis mer hjälp och stöd. Varje dag är en kamp, det bråkas, det skriks, det gråts, det hotas och det trotsas...helt i onödan. Det värsta av allt är att jag känner att jag redan har upplevt allt detta redan en gång...men då inte som mamma :p
Min kropp fortsätter att jävlas med mig... Förra lördagen var det åter igen dax för ett besök på akuten pga smärta i rygg/nacke. I går var jag på vårdcentralen och läkaren där skickade en remiss för en ny MR på halsryggen. Det ska alltså kollas upp hur det ser ut med mitt diskbråck. Om det blivit värre eller om det uppstått fler. Bara inse att man föddes med en jävla skitkropp, i en skitsläkt...
Nämen då hade ni fått ett litet livstecken från mig då... Vi ser väl när jag skriver igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar