Ingen dans på rosor...

Livet som Trollmamma är verkligen ingen dans på rosor... Det är ständig kamp mellan jobb, smärta, vara borta från familjen, bråk med sonen, kampen mot envisa kilon...ja you name it! Varför ska jag bara tiga och låtsas att allt är bra? Det är ju det det INTE är... Jag tror att jag behöver få ur mig all skit jag går och bär på. Det kommer från och med 2013 bloggen vara till för! Här ska jag gnälla, klaga, dela med mig av roliga, jobbiga, tråkiga och allvarliga saker.

Nu när det snart gått 2 veckor sedan vi fick diagnosen på J så har jag hunnit tänka en hel del, läst på lite grann och funderat ännu mer. Det är massor med pusselbitar som faller på plats när jag tänker tillbaka på alla år som vi kämpat och bråkat osv. Otaligt antal gånger som vi fått höra att han är ouppfostrad, bråkig, stökig, konstig, "som en liten farbror" osv, och JA det är så han är. Det är en del av hans diagnos. Nu gäller det bara att få de rätta "verktygen" och hjälpen så att vardagen flyter på och vi får andningshål så vi inte kvävs... Förhoppningsvis så dröjer det inte länge innan de hör av sig från barnhabiliteringen så vi får träffa de.

Nu har barnen varit lediga i över en vecka och varit tillsammans varenda dag, och nu under helgen (framförallt i dag) har J varit på tjejerna mer än vanligt och de var väldigt ledsna när jag kom hem efter jobbarhelgen. Han har varit i sitt esse och retar, nyper, slår, knuffar osv. Började direkt tänka på hur det var förra året just innan nyår...PRECIS som nu! Vad hände förra nyårsaftonen? Jo vi ställde in det firande vi hade planerat pga att han var som han var då. Men det hade jag inte tänkt göra i år. Så jag har ringt till farfar och farmor och "lånat ut" honom några nätter...för resten av familjens skull. Det första han sa när han fick veta att vi skulle bort var att det kommer att bli tråkigt, ni vuxna kommer bara sitta och prata och jag har inget att göra. Då känns det bättre att han är hos de än att följa med och "sabba" vår kväll.

Om det är någon som läser här som också har barn med autismspektrum störning/asperger syndrom så får ni gärna skriva till mig. Vill gärna ha tips på böcker som man som förälder har nytta av, och gärna någon som riktar sig till syskon. Vill hitta någon bok som på ett bra sätt beskriver så syskon lätt kan förstå... M frågar ofta varför han gör så här, varför han alltid är dum osv. Tycker det är svårt att förklara så att hon förstår...

Kram från en trött, smärtpåverkad Trollmamma!

The end!

  Målet är nått, matchen är avslutad...eller vad man ska säga... Nu har vi i alla fall fått resultatet av utredningen av J. Som jag så länge har misstänkt så var det en autismspektrumstörning. Så jävla skönt att jag hade rätt! Han är 9 år och jag har då sagt i minst 6 år att nått stämmer inte, har mötts att skeptiska människor som tycker jag varit knäpp som trott det... De har sagt att det är vanlig trotts och att det varit jobbigt att få syskon. Men ack så fel de hade, och så rätt jag hade! DET känns som en högvinst! Sen finns det så klart saker med detta som känns som nitlotter...men det tar jag inte här!

Det var en fantastisk psykolog som vi träffade. I går träffade han Magnus för att ge beskedet då jag jobbade. Jag pratade med honom i telefon i dag då han ville prata med mig om lite annat också...sånt som jag fått lida för tidigare i livet... En mycket trevlig och sympatisk människa!

Ligger nu i sängen i mitt ensamma rum i Öjebyn. Har ledigdag men är kvar då jag hade diverse ärenden här i Piteå att fixa...

Fy fan vad jag hatar denna ensamhet! Saknar någon att krama... Jag blir fan knäpp av att inte få fysisk kontakt på mer än två dagar, ingen älskling att krama, inga barn att snusa i nacken, ingen katt att gosa med.

På måndag är det jul och jag får vara ledig...längtar faktiskt jätte mycket!

God jul alla som eventuellt läser...

Är slutet nära nu?

  Sista etappen på vår långa kamp är påbörjad... Kampen som började 2007 börjar nu äntligen ta slut. Just nu är det riktigt tufft, och jag håller på att gå i bitar. Jag vill inte ha det så här, jag orkar inte... Längtar till de ringer och meddelar vad de kommit fram till. Jag skulle nästan kunna satsa pengar på vad de kommer att säga. Blir absolut inte förvånad alls om de säger det jag misstänkt. De skulle höra av sig innan jul, så nu påbörjas väntan på samtalet...

Är nu inne på min tredje vecka på rättspsyk, och hittills så trivs jag. Det är stundvis väldigt jobbigt och jag funderar på om jag verkligen valt rätt, och stundvis så trivs jag och vill aldrig sluta... Har insett att jag inte orkar köra varje dag så jag har ordnat med boende på Framnäs folkhögskola så jag slipper det. Skönt att ta det lugnt och slippa köra i mörker, men trist att vara i från sin älskling... Fy fan för att sova själv. Det jag saknade mest i helgen när jag sov över var att ha någon att krama. Jag är ju en sån som älskar att kramas, och gör det ofta och gärna. Men under fyra dagar ingen kram...det var sjukt jobbigt!

Å snart är det jul! Vi är klara med barnens julklappar. Bara kvar att köpa till mina och Magnus föräldrar. Vi får se om jag får ledigt julafton och juldagen och vara hemma med familjen...eller om jag måste jobba. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får ledigt.

Liten uppdatering från mig...

  Än en gång får jag skämmas över hur dålig jag är på att uppdatera här i bloggen... Men vad tusan, det händer ändå inget kul i mitt liv.

Det har inte varit så värst mycket jobb efter 31 augusti då jag slutade på Skärgårdshemmet. Några enstaka dagar på området, sen inskolning i Boliden och Jörn. Men nu på måndag så börjar jag på ett vikariat fram till 31 mars. På rättspsyk i Öjebyn. Ska bli spännande med nått nytt, men ändå lite jobbigt med att köra så långt...men det är under en kort period så då går det. Är man bara inställd på det så går det ;)

Annars då? Jo då jag har fullt upp med allt runt omkring så jag glömmer bort mig själv... Jag ska inte vara mamma åt mina egna barn, det är även annat/andra som tar min uppmärksamhet. Lilla jag ska måsta ta hand om så mycket helt ensam...och ingen säger tack... Men jag börjar vara van.

Vi har det fullt upp med Jesper och allt runt omkring honom. Just nu så håller vi på att ställa in en bra dos Concerta för honom och så väntar vi på att nästa utredning ska påbörjas. Efter det så får vi förhoppningsvis mer hjälp och stöd. Varje dag är en kamp, det bråkas, det skriks, det gråts, det hotas och det trotsas...helt i onödan. Det värsta av allt är att jag känner att jag redan har upplevt allt detta redan en gång...men då inte som mamma :p

Min kropp fortsätter att jävlas med mig... Förra lördagen var det åter igen dax för ett besök på akuten pga smärta i rygg/nacke. I går var jag på vårdcentralen och läkaren där skickade en remiss för en ny MR på halsryggen. Det ska alltså kollas upp hur det ser ut med mitt diskbråck. Om det blivit värre eller om det uppstått fler. Bara inse att man föddes med en jävla skitkropp, i en skitsläkt...

Nämen då hade ni fått ett litet livstecken från mig då... Vi ser väl när jag skriver igen.

Mitt lilla popcorn

Hittade min älskade lilla Humlan i hopkrupen i sin jordgubbe...död!!! Jag tror fan jag går under snart! Livet är orättvist... Det var förmodligen Papovan som tog henne också. Kommer dock aldrig att få veta, hon ligger nu begravd med de andra bakom äppelträdet i ett hörn av vår tomt.... I ett av världens hörn... ;(

Mitt älskade lilla popcorn har poppat vidare över regnbågsbron till alla andra sina djur som springer där...

Ny "leksak"

Testar att blogga lite från min nya "leksak", en iPad. Kunde inte låta bli att unna mig en. Har man jobbat hela sommaren med endast 5 dagar ledighet som längst så tycker jag att jag är värd den.

Jag fullkomligt älskar den redan nu, och kommer nog fortsätta att göra det ;)

Förra fredagen skulle vi ju se Brolle i Bursiljum, men för mig blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig... Jag blev lite för "åksjuk" på vägen dit :p Tack och lov så har Mia, vår chaffis, stuga där borta så jag hamnade i en säng medans Evelina och Kajsa fick nöjet att se en fantastisk show... Jaha, jag såg ju i Arvidsjaur så jag har då i alla fall sett showen så jag är nöjd ;)

Bara jag får bilderna från Evelina så ska jag bjuda på bilder på tre snygga brudar ;)

Nä, nu sängen! I morgon fortsätter min jobbarhelg...

Kram!

Brolle Rock and roll on tour

I fredags var jag och Maja och såg Brolles rock and roll on tour show i Arvidsjaur. Först och främst så måste jag säga att själva Nattivalen var det sämsta jag varit med om på väldigt länge. Inte var det som på "min tid" för si så där 17 år sedan då jag träffade min älskade make...
Ja i alla fall, att låta Maja få se Brolle skulle bli en upplevelse...var i alla fall min tanke. Men så här i efterhand är jag lite smått besviken. Showen i sig var bra, men han var inte så bra som han brukar. Vad det beror på vill jag inte spekulera i...men till att börja med så började de 45 minuter efter utsatt tid, och sen kan jag inte säga att han hade den "publikkontakt" han brukar ha.

Lite intressant också att det inte skrivits ett ord om spelningen i Arvidsjaur på hemsidan, men från alla andra spelningar... Finns det någon orsak? Ja, jag ska inte spekulera...

Jag hoppas i alla fall att showen i Bursiljum den 20:e är bättre, att de kommer igång i tid och att publikkontakten är bättre än i Arvidsjaur. Det är då inte lönt att ha någon förhoppning att få en chans att säga hej och få en bild då de kommer inkörande i de rosa fina bilarna och avslutar showen med att köra därifrån... I vilket fall som helst så kommer jag och Evelina att vara skitsnygga och rocka fett den kvällen!!! Så är det bara...

Annars då, jo jag jobbar och står i. Älskar mitt jobb! Hoppas på att det ska finnas nå jobb till hösten också...

Vad gäller hamstrarna så har jag bara kvar Collin, Humlan och Brolle. Alla andra är avlivade då Jinx hade Papova viruset och det är livslång karantän som gäller och jag har inte tid för 12 st.

Efter många om och men och massa påtryckning så fick jag prova ny medicin mot smärtan och för första gången på länge så kan jag säga att jag faktiskt har ett liv! Jag har inte alls så ont som jag har haft. Jag orkar göra saker med familjen, sköta det som ska göras här hemma och även bara vara... Underbart!

Så jävla less!

I går var jag till doktorn för att prata om smärtproblematiken. Hade t o m letat fram information om vad smärtkliniker rekommenderar. Men nej då, det ville han inte skriva ut till mig. Det gick lika bra med Citodon enligt honom, så det fick jag utskrivet igen...trots att han sist inte ville skriva ut det p g a missbruksrisken. Fattar inte hur fan han tänker, tror han att jag VILL ta smärtstillande? Hade jag inte behövt så hade jag inte tagit...det är inte roliga biverkningar...

Det är så jävla sjukt att inte doktorn tror på en då man har fibromyalgi. Inte ens en remiss till smärtläkare kunde han skriva, för det skulle inte vara lönt ansåg han. Den som finns i stan kommer snart gå i pension och då löns det inte säger han...och andra finns tydligen inte enligt honom. Hittade sen i går att det finns en privat i Piteå men man behöver remiss för att få komma dit, och det lär jag ju knappast få :p

Nä, det är fan bara att skrota den här skitkroppen man fått! Den är inte vacker att se på, den smärtar var och varannan dag...det enda jag kan tänka mig att den är bra till är att bära runt på all min kunskap och mitt intellekt! HAHAHA

Nä, mysa ner sig och se DHW...

Kram!

Jag vill å

Varför har jag blivit en jävla chokladälskande soffpotatis för? Orkar just så pass röra mig från soffan till sängen. Hittar undanflykten till att få mig ut och motionera, och sen står jag och spyr galla över min egen spegelbild... Det går liksom int ihop för 5 öre juh...

Vart fan man än tittar så står det hur man ska göra för att få platt mage på 2 veckor, gå ner x antal kilo på x antal dagar. Kiss my ass typ! Inte fan funkar det inte. Speciellt inte då man har den där jävla FIBROJÄVULEN hängande över en hela jävla tiden! Motion minst 30 minuter dagligen är vad som rekommenderas om man ska vara hälsosam. Där brast det på en gång. Lägg då till att jag trycker i mig choklad varje dag, inte fan är det hälsosamt.

Önskar att min kropp orkade med vardagen + lite motion. Men det är ju för fan just så pass att den orkar med vardagen. Jag kan då tamefan se i stjärnorna efter den där "Beach 2012 kroppen". Förresten, så kommer jag nog inte ens hinna med någon "beach 2012" då jag jobbar heltid HELA sommaren... Jag får nog nöja mig med BITCH 2012 :p Det kan jag dessutom vara resten av året.

Nä, skämt å sido! Det är fan inte kul att det har lyckats smyga sig på minst 5 kg som inte ska vara där...för det är då inte bara nått tillfälligt virus i garderoben som gjort kläderna mindre. Jag vill ha tillbaka kroppen jag hade till "Beach 2008", den jag hade innan fibromonstret tog över :( Innan jag blev en chokladätande soffpotatis. Kolla gärna tillbaka här i bloggen på sommaren 2008 så får ni se vad jag menar. Då hade jag ju t o m ork att göra massor + motionera.

Jag MÅSTE göra något! Jag MÅSTE göra det NU! Jag kan INTE skjuta upp det längre... Om jag så ska köra en "kickstart" med Nutrilett eller Cambridge, bara för att komma ifrån chokladätandet och komma igång med att bli av med de där extra kilona som inte hör hemma på denna kropp...

Jag har ett mål, och det är att vara fin i klänningen som jag har beställt...när än det nu blir att jag kommer att använda den. Men i den ska jag känna mig bekväm och fin!

Nä, sängen nästa för soffpotatisen Carlsson i sin superförstora onepice...

Ger upp!

Det hinner hända mycket på den tid jag inte bloggar. Det har visat sig att en hamster hos uppfödaren jag köpte Jinx av hade Papovaviruset. Nu har Jinx fått symtom och ska i morgon avlivas för att sedan skickas på obduktion hos SVA. Känns tragiskt! Men det är inte det värsta, nä det är alla anklagelser jag fått från en person som inte känner mig det minsta och som lagt sig i hur jag hanterar detta. Hon har sagt att jag är oansvarlig och oseriös, att jag inte borde hålla på med avel och att om smittan sprids vidare så är det MITT fel...

Jag har de senaste 2 dagarna blivit så nertryckt att det går inte få ner mig mer. Försöker att inte ta åt mig, men det är fan inte lätt vill jag lova.

Som det känns just nu så skulle jag kunna göra mig av med alla hamstrarna och aldrig mer börja om med avel. Det är ju inte säkert att hon är smittad, det får jag svar på först om ca 3 veckor...lång väntan. Tyvärr så känns det som att hoppet är ute. Hon har symtom, och hon har varit i samma hus som den smittade. Vilket då innebär att alla de andra också är smittade...

Jag ska fan sluta hitta nån hobby som jag gillar, vad jag än gör så går det åt helvete! Ska i allafall inte hålla på med levande ting... Orkar inte mer just nu!

Kram från en Trollmamma som är totalt nedtryckt i skoskaften av en snorunge och en som jag faktiskt litade på!

En sista bil på min älskade Jinx!

Jag är verkligen kass

Ja i alla fall då det kommer till att blogga. Det händer inte många gånger nu för tiden. Vad beror det på? Har mitt liv blivit tråkigare? Har mitt liv blivit så innehållsrikt att jag inte har tid att dela med mig av det längre? Har jag kort och gott bara blivit lat? Ja teorierna är många, men något svar kommer vi nog inte att få :p För jag har inget svar...

Sen sist har det i alla fall hunnit hända ett och annat...eller ja lite grann i alla fall ;) Hamsterungarna växer så det knakar, och i går flyttade den första hemifrån. Tre till kommer att flytta under veckan, så det är bara 2 st som inte har något framtida hem än så länge...men det kommer nog. För det är omöjligt att motstå de små rackarna, speciellt Flynn Rider...en långhårig chokladis.

Helgen som jag så länge hade längtat efter kom och for. Men trevligt hade vi! Vill absolut göra om det igen. Synd att det ska kosta så mycket, både pengar och energi...men helt klart värt det var det!

Kan berätta om min och Evelinas helg i Stockholm...

Vilse i Stockholm!
Vi landade i Stockholm just efter kl 17 fredag 30/3, tog flygbussen in till centralstationen...så långt allt bra. Men väl där börjar sökandet efter hotellet vi skulle bo på. Enligt deras hemsida så skulle det vara 5 minuters gångavstånd från centralstationen till hotellet. Kollar lite med min iPhone så vi vet vilket håll vi ska gå och börjar promenaden. Efter kanske 15 minuter är vi framme...och har då gått omvägar! Checkar in och installerar oss på rum 470, lagom lyxigt och mysigt.


Magen kurrar. Så vi bestämmer oss för att gå iväg för att hitta ett bra ställe att äta på och sen reka inför lördagskvällen så vi då skulle hitta till Scalateaterna utan problem. Det blev smaskig kinamat vi åt. Sen knatar vi i väg för att hitta enklaste vägen mellan Scala och hotellet. Kikar igen i min Iphone för att få ett hum om vilken väg vi ska gå. Regnet öser ner och paraply är inget som någon av oss en funderat på att ha med sig... :p
Vi vandrar och vi vandrar. Till slut så kommer vi i alla fall fram till Scalateatern och känner och rätt så nöjda över oss själva. Så då är det dax att ta tid hur lång tid det tar att gå till hotellet. Startar tidtagningen på telefonen och så vandrar vi i väg. Vi vandrar och vi vandrar, tycker omgivningen är bekant och Evelina är stensäker på att vi är på rätt väg, men jag börjar tveka... Det känns som om vi går åt fel håll...som om vi åkte här med flygbussen. Men hon är envis och vi fortsätter att vandra. Tills hon också inser att vi skulle ha gått åt andra hållet :p och det är ca 30 minuter senare det...haha


Efter att ha irrat runt i Stockholm i spöregn, skrattat så vi hade kramp i magen och funderat på att gå in på Olearys och skrika HEJA SAIK är i vi tillslut tillbaka på hotellet och slänger oss på sängen och glor på tv innan vi slår igen de blå.


Lördag innebär hotellfrukost och sen shopping. Vi ger oss ut i blåsten och det snöar på tvären, och än en gång någorlunda vilse. Hur ska vi hitta till city där all shopping ska ske? Ja vi vandrar, och vandrar... Kommer rätt och hittar lite så där lagom att shoppa innan vi åter beger oss till hotellet. Gör oss klara, delar på "lite" vin och har det trevligt.

Då vi fått veta att det "bara" är ca 700 meter till Scala från hotellet och vilken väg som är enklast att gå så vandrar vi i väg, tokpeppade att få se en show vi bara hört gott om. Säger bara att det är ingen hit att gå i nya skor som man inte är van vid...speciellt inte om de har lite högre klack än man är van... :p
Showen är så där fantastisk som vi hade hört och hoppats på. Han ser oss i publiken och vi får kramar från scenen och han får blommor vi har med oss. Vi njuter varenda sekund, och vill inte att det ska ta slut.

2 lyckliga brudar som njuter av utsikten ;)

Vi hade superbra platser! Nått annat kan vi då inte säga ;)

Efter showens slut så vill vi så klart få ett ord eller två med honom och sen sedvanliga bilden. Så vi ståt kort och gott kvar där ute en liten stund längre än de andra och det gav resultat! Där kom han, och erbjöd oss en kram och vi fick den bild vi ville ha...kvällen var komplett!

Jag och Brolle utanför Scala.

Kvällen börjar vara till ända, och vi inser att vi inte ätit någon middag. Så vi vandrar, sakta men säkert, mot något matställe. Mina fötter och ben värker som stryk, men vi är glada och fulla ;) Den här kvällens middag var inte lika god som fredagens, en besvikelse... Så efter det fortsätter vi till hotellet och kryper ner under täcket och pratar om hur kvällen har varit.


Söndag innehöll bara en fika på stan innan vi tog flygbussen till Arlanda för att invänta planet hem och mottagandet från våra familjen som vi faktiskt hade hunnit börja sakna...




Ja det är ju bara till att konstatera att det kan vara farligt att släpp oss lös så där i stora vida världen! Men roligt hade vi i alla fall!

Med jobbet går det bara bra, jag hoppas på att få fortsätta där då den nya sköterskan ska vara föräldraledig. Men med min tur så blir det någon annan som får det... Så jag vore glad för varenda liten tumme som kan hållas för mig! Nu i veckan då barnen har påsklov så har jag tagit ut semester, så vi får lite ledigt tillsammans. Magnus är också ledig, så det är rätt skönt att kunna ta det lugnt och göra saker i vår egen takt och de saker som vi har lust att göra.

Efter allt godis nu i påsk så frågade jag Magnus om han var med på en utmaning...att gå ner 5 kg till midsommar. Det är 10 veckor, så det är ingen omöjlighet. Han var på, så nu är det skärpning då det gäller onyttigheter och motion. MÅSTE se till att komma mig ut på promenader eller ner i källaren och cykla på träningscykeln. Jag kan inte fortsätta att hitta bortförklaringar till min lathet och mitt sötsug. Måste helt enkelt bättra mig!!!

Ja det var väl allt jag hade att skriva den här gången...ni ser ju hur länge det dröjer tills nästa inlägg jag gör ;)

Kram kram!

Länge sen sist...

Ja det går visst ett tag mellan inläggen :p Tiden och orken räcker inte till. Senaste veckan har varit präglad av smärta. Jag har haft ont i ryggen mest, men även resten av kroppen. I går när jag vaknade så var det så där jävulskt ont, precis som 2 gånger tidigare, att jag inte kan röra mig... Det är det där förbannade diskbråcket som gör det. Vi får se om jag måste uppsöka vårdcentralen i morgon. Känner mig inte sugen, men smärtan är så överjävlig att jag måste få nått som stillar smärtan i allafall liiite... För det jag har hemma har inte hjälpt...

I torsdags, på kvällen, födde Jinx sin första kull med hamsterungar. Känns fantastiskt kul att vara igång som uppfödare nu. Ska bli spännande att se hur många det är och hur många av varje sort ;)

Jobbet går bra och jag trivs som fisken i vattnet ;) Det kan inte bli bättre...helt fantastiska arbetskamrater och vårdtagare. Så det är en fröjd att gå till jobbet...

Gjorde en ny tatuering idag. En fjäril vars kropp är ett lila "awerness band", så man kan säga att det är en "fibrofjäril".

Första veckan på JOBBET

Ja, eller det är ju egentligen bara 3 dagar. Men nu är denna vecka slut, och det var min första arbetsvecka som sjuksköterska. Det känns toppenbra! Jag trivs redan super, och kommer nog även att göra resten av tiden. Det är med overklighetskänslor jag gör mina uppgifter. Glömmer bort att jag inte behöver be någon kolla allt jag gör, utan jag kan/ska/får göra det där på egen hand...jag är ju faktiskt sjuksköterska...

I tisdags kom examensbeviset hem i brevlådan, och där stod svart på vitt, att jag har tagit sjuksköterskeexamen! Alla papper ligger redo i ett kuvert i köket och ska i morgon postas till Socialstyrelsen så jag får min legitimation. *nyper mig i armen för att se om jag drömmer*

Självklart så tajmar Maja det perfekt med att bli sjuk nu denna vecka... Hosta och feber! Magnus har varit hemma med henne onsdag och torsdag. I går var hon feberfri, så även i morse, som hon fick fara på skolan för att sen direkt efter skolan gå till farmor och farfar. Men innan lunch ringer de från skolan om att Maja är super hängig och varm. En snäll personal ställer upp och skjutsar henne till farmor och farfar där hon efter en mycket liten lunch somnar på soffan och sover rätt länge...
Även Jesper och Wilma har börjat hosta...så det är nog lika bra att ställa in sig på att det blir till att ta VAB nästa vecka någon dag. Magnus kan ju inte alltid ta ut det :p Nu har jag ju jobb, så då kan ju även jag göra det...även om det inte känns så lockande så här i början. Men vad göra då man har barn.

Vintern har då verkligen kommit nu, närmare -30° ute :s  Fy fan alltså, det går ju inte vistas ute. Fattar inte de som faktiskt gillar detta...de måste ju ha nått fel eller nått! Vill ha sommar NU!!!!!

Om nu allt går som det ska (tåget) så kommer det en ny liten hamsterkille hit till familjen under helgen. Men med förseningar både på väg ner och nu upp så vet jag inte hur det går... Det är med spänning jag väntar på sms från tjejen som ska leverera om att hon sitter på tåget med min nya lilla prins, Humlans blivande pojkvän ;)

Trött, tröttare, tröttast! Funderar på att gå och lägga mig. Det är ju ändå inget bra på tv att titta på, och jag har nog varvat internet x antal gånger redan...och inte hittat nått nytt av intresse :p Så sova låter som en toppen idé just nu ;)

Avslutar med en bild på min lilla mjukis Humlan, som förhoppningsvis snart har sin tilltänkta kille här ;)

Frys inte ihjäl där ute nu!

Kram!

Första gången på...ca 3,5 år

Ja som jag är föräldraledig igen... Det var meningen att jag skulle ha Wilma på dagis 15 timmar. Men när de ändrade vilka dagar som hon skulle få vara från mån, ons, tors till mån, tis, tors så bestämde jag att hon får vara hemma och jag tar ut föräldrapenning för henne. Att jag ville ha det första alternativet var av den anledning att Jesper och Maja har långdag då och det hade underlättat massor för mig. När jag då får det bemötande jag fick kände jag att jag skiter i de fram till jag börjar jobba... Att 2 av 3 redan sagt att det var ok försöker jag förtränga, och så ser vi om nått sägs då hon kommer dit nästa vecka :p

Har fortfarande lite svårt att fatta att jag faktiskt är sjuksköterska nu...att jag har klarat hela utbildningen och kommer att börja jobba som det nästa vecka. Men det ska bli kul. Jag längtar!

Examensdagen var helt fantastisk på många sätt och vis. Men samtidigt lite sorglig...då jag inte gillar att skiljas från klassen :( Festen var super kul och jag har inte skrattat så mycket på EVIGHETER! Hade ont i magen hela helgen p g a allt skrattande ;) Maten var super god och så även vinet som slank ner :p

Nyexaminerad sjuksköterska!

Den underbara klassen SSK1/09 som är saknad...

De 2 superfina buketter med blommor som jag fick på min examensdag. Tack svärfars och familjen Nordlöf!

En närmare bild på buketten från Evelina

En närmare bild på buketten från svärfars

Sjuksköterska!!!!

Ja det är väl bara till att inse att nu är jag sjuksköterska! Sista examinationen i sista kursen på utbildningen är gjord och godkänd, och det innebär att det nu bara är några små formaliteter innan jag har legitimationen... Helt sjukt alltså!

I morgon är det Examen i Forumsalen och på kvällen klassfest med god mat och en massa skojigheter. Kommer att kännas trist att skiljas från alla, men jag hoppas att man kommer hålla kontakten med några i allafall. Det finns i allafall 2 st som jag inte släpper i första tagen, det är de 2 som får mig att skratta mig dubbelvikt VART som helst, NÄR som helst...

Avslutar detta inlägg med detta klipp...en sång som kommer att sjungas på vår Examen i morgon ;)

8 år av sorg!

Jag glömmer ALDRIG denna dagen för 8 år sedan. Det är dagen då min älskade mormor somnade in... ;( Hon är och kommer alltid att vara väldigt saknad. Men jag VET att hon finns med mig, att hon finns vid min sida i både med och motgång. Jag VET att hon kommer att finnas med nu på fredag då jag tar sjuksköterskeexamen. Men jag hade hellre haft henne i livet så jag kunde berätta hur glad jag är att jag hittat rätt i livet...och få höra att hon är stolt över mig!

Älskade lilla mormor Gurli...du fattas mig!

Min mormor och en mycket liten Jesper (endast 4 månader).

Jag hade så gärna velat att du skulle ha fått träffa alla mina busfrön, och inte bara Jesper. Men (än en gång) jag vet att du finns här, och att du har "träffat" de...

Denna sången var en mormors favoriter och den sjöngs av en tjej på hennes begravning...så den förknippas enormt med henne...


Avslutar detta dystra inlägg med att säga Grattis på födelsedagen till Evelinas Casper och Carinas Ziri...

Kram

Då var det klart!

Här på morgonen var jag förbi på Skärgårdshemmet för att träffa Pola och skriva på anställningsavtal. Nu är det klart, jag kommer att vara där från 1/2 - 31/8...som sjuksköterska! Fattar ni SJUKSKÖTERSKA!!! Jag fick dessutom det jag önskat i lön! Det känns sjukt bra.

Hoppas nu bara att läkarbesöket i eftermiddag också gör bra, så min otur kanske vänder. Ska till doktorn ang. smärtan jag haft/har ner i benen till och från.

Åh, jag är så glad!

Ibland är oturen på min sida...

I torsdags på morgonen upptäckte jag att Milla inte var i sin bur :s Hon har på nått sätt tagit sig ut ur buren, och var hon tagit vägen är det ingen som vet. Hon kan ha blivit kattmat, men hon kan också vara gömd någonstans eller helt enkelt ute på äventyr :p Jag hoppas att vi hittar henne...men för var dag som går minskar hoppet att hitta henne levande, speciellt med tanke på att det finns 5 katter i huset.

I går var det som många säkert uppmärksammade fredag den 13:e. Trodde inte att jag skulle ha otur, men ack så fel jag hade :p Klarade köra hela vägen från Jävre till Skellefteå utan någon incident trots snörök och blåst. Men när jag väl är nästan hemma, på Skelleftehamnsleden, så sker det man inte vill ska hända. En idiot i bilen framför bromsar för att släppa iväg bussen som står på hållplatsen...på en 70-sträcka! Jag har då 2 val. Att antingen köra in i den lilla bilen som då i sin tur kommer att fara rakt in i bussen, eller väja och köra in i snökanten mellan körfälten. Självklart valde jag snön!
Gissa om jag var förbannad på personen i den lilla jävla bilen som bromsade? Skulle ha kunnat DÖDA om jag hade chansen. Tro inte heller att den bilen stannade, och inte bussen heller...för att inte tala om alla andra bilar som bara passerade... Men tillslut kom en "hjälte", en ung kille som körde traktor och skulle ploga på hållplatsen. Han frågade om jag ville ha hjälp och bli dragen loss. Eftersom jag visste att Magnus skulle komma, men att han inte farit från jobbet så tackade jag så klart ja till hjälpen. Kort och gott, han drog loss mig och jag kunde köra hem...darrande som ett asplöv.

Ett stort tack och en guldstjärna till killen i traktorn, och till Magnus som lugnade mig via telefonen. Nu står bilen i svärfars garage för upptining...den blev en del snö i grillen och framhjulet på vänster sida. Men vad vi kan se så är inget trasigt. Magnus ska dit och kika i morgon för att vara på den säkra sidan...

Ska vara glad att jag lever och inget värre hände, men det var jävligt onödigt alltihop! Känner så ilska mot idioten som bromsade... Den jäveln måste ju ha köpt sitt körkort på Blocket eller nått :p

Idag har Jesper och Maja haft gemensamt kalas. Men det görs inte om. Inte för att det var mycket barn, utan för att J bara jävlas med M hela tiden. M kom flera gånger och var ledsen för att J hade varit dum och gjort ditt och datt... :s Jaja, nu är det i allafall avklarat.

Nedräkningen inför fredag fortsätter... Börjar vara klar med allt gällande kläder och så. På onsdag ska jag och fixa naglarna hos Kickis nagelmakeri och på fredagmorgon klippning hos Ida. Före det hade jag tänkt hinna med att sola en gång och så färga håret... Måste ju vara snygg då jag blir sjuksköterska :p ;) Förhoppningsvis blir det en trevlig kväll med klassen. Sen får jag se om jag har nått firande hemma. Vet inte vem jag skulle ha bjudit...så det blir nog inget.

Nä, nu titta lite tv och sen sova! Det kommer ju en dag i morgon också ;)

Kram!

Ett litet tillägg...det finns de jag vill bjuda hit, men de har problem att komma hit pga att vi lever i ett zoo... Så ni är inte bortglömda...

Bubbelmys

Här myser vi hos Maria i Jävre med bubbel och ost och kex en vecka innan examen! Sjukt att det bara är en vecka kvar tills vi är sjuksköterskor.

Det gick enligt planerna!

Nu är det klart! Fredag 30/3 flyger jag och Evelina till Stockholm, bor på hotell, ser Brolles krogshow på lördagkväll, shoppar och har det bra för att sedan flyga hem igen på söndag eftermiddag ;) Snacka om att vi är värda detta! Jag längtar massor, massor, massor!!! Det känns fantastiskt att ha något att längta till och se fram emot ;)

En sån helg

Först och främst i fredags då jag och Magnus tänkt ta en mysig filmkväll var han tvungen åka i väg för att göra några saker...och var så klart borta längre än jag hoppats. Så det bidde ingen filmkväll där inte. I stället hjälpte jag de stora barnen med sina datorer och såg till att den lilla kom i säng i vettig tid.

Lördag tog vi en rätt så lång sovmorgon och sen iväg för en massa ärenden och sura barn i bilen :p Men på kvällen hann vi i allafall se filmen vi tänkt se på fredagkvällen. Wilma lekte med Tindra och det var ett himla liv, precis som det brukar vara på de brudarna ;)

I går åkte vi till Piteå för att köpa ett "smådjursskåp". Ett ombyggt vitrinskåp som nu mer var 4 st burar, mycket fint och mycket tungt. Tackar Danne som hittade det på Blocket och tipsade oss om det! Det blev fint och kommer att passa utmärkt till mina små älsklingar ;) Sen hämtade vi ett skrivbord till Maja i Ursviken, som vi köpte för 2 trisslotter ;)

En glad Maja vid sitt "nya" fina skrivbord som var MYCKET större än det förra ;)

På väg till Piteå i går sms:ade jag med E om en viktig sak. Hoppas det går som planerat, det vore verkligen toppen om vi kan genomföra det vi pratade om.

Om 12 dagar är det dags! EXAMEN! Tiden rusar i väg!

Förresten, efter 2 veckor med Cambridge så har jag totalt minskat 12,5 cm och gått ner 2,1 kg. Känner mig nöjd, och fortsätter mot mitt mål...som inte alls känns omöjligt att nå längre. Cambridge och en stor dos jävlar anamma och jag är i mål inom kort ;)

Kram!

Inte min dag idag!

Det började som för många andra...insåg att plogkanten måste skottas bort innan man tar sig ut med bilen. MEN för de flesta är det inget stort besvär. Visst, det kan svärs en och annan ramsa om snön, men när bilen väl är ute så är det över. Men för mig och den jävla kropp innebar den lilla snön jag skottade bort en hel dag med smärta från helvetet gånger massa!
När jag sedan påpekade hur mycket jag hatar snö och vinter får jag av en person en kommentar som högg hårt. Personen sa: "Klarar man inte av att skotta snö ska man inte bo i hus här uppe i norr!" En riktig jävla käftsmäll vill jag lova...den visste var den tog. Som om mitt dåliga samvete mot Magnus att jag inte fixar skottning inte vore nog så ska jag få höra en sån sak... :s

Sen när barnen är hämtade på skolan så vill först inte bilen starta, utan det står motorfel på displayen. Testar några gånger och samma visa... *Suck* Ringer min egen personliga mekaniker och när jag då provar startar biljäveln, men motorlampan lyser. Men han på tråden kör jag illa kvickt hem, då han säger att det är ok. Fast man har ju alltid fått höra att om motorlampan lyser ska man omedelbart stanna och se till att bilen kommer till verkstad för en koll...

Tur man är gift med en mekaniker, så han tog hem vad som behövdes för att kontrollera åbäket och kollade utan att hitta nått större fel. Bilen kände nog bara på sig att den skulle krydda till min dag ytterligare lite :p

Min älskade make har sedan varit helt gudomlig och skottat bort plogkanten och allt annat skit som var överflödigt. Vad skulle jag göra utan denna människa? Samtidigt hade han barnen ute som bråkade om ditt och datt...som vanligt. Det enda barn som skötte sig var en kompis till ett av barnen. Gissar att han är väluppfostrad jämfört med mina odågor...

Sen vid nattningen så har de två stora varit helt jävla omöjliga att få att vilja ligga i sina sängar. De har föredragit att leva rövare på övervåningen till vårt tålamod fullkomligt var utom synhåll och vi tog ett allvarligt snack...men om det hjälpte och räcker längre än till de vaknat det vette fåglarna.

Till råga på allt så har vi då nästa "barn" som jag också har hand om. Det är ju en hel story för sig...men i alla fall. Ett samtal från boendet om ännu en sån där "onödig" faktura. Sen ett allvarligt snack med berörd part så har vi kanske kommit fram till en liten lösning... Jag har snart slut hopp gällande personen i fråga. Denna gång hotade jag med det tunga artilleriet om inte skärpning sker!!! Hoppas att det hjälpte. Återstår att se... *suck*

Annars då? Jo jag ska väl vara glad att jag lever och att jag snart får börja jobba och tjäna pengar som en riktig människa... Men nu blir det sängen för mig.

Kram!

Då var det 2012

Idag är det 18 dagar kvar till examen. Om 18 dagar är jag sjuksköterska! Fatta! Det känns sjukt...trodde aldrig att denna dagen skulle komma. Har idag varit och pratat med boendechefen på Skärgårdshemmet. Det vi bestämde var att jag kommer att börja 1/2, och att jag ska komma dit vecka 3 för att prata med sköterskan om schema. Då ska jag även få veta vilken lön jag kommer att få. Han sa att ingångslönen för en nyexaminerad utan erfarenhet är 22 200:-, frågade om mina erfarenheter och om jag hade några löneanspråk. Sa att 23 000:- vill jag minst ha...så vi får se vad det blir ;)

Tyvärr, till min stora sorg så har det snöat en del... Det innebär att smärta är mitt andranamn just nu. Orkar ingenting p g a den. Fast jag har massor med måsten och borden...inget blir gjort. Längtar verkligen till det blir vår och denna skiten försvinner!!!

Mina små älsklingar mår bra och verkar trivas. De är söta och goa.

Barnen bråkar och det är aldrig lugnt, men det börjar ju vara vardag hemma hos familjen Carlsson :p

Nä, åter till att inte göra någonting och sen sova.

Kram!