The end!

  Målet är nått, matchen är avslutad...eller vad man ska säga... Nu har vi i alla fall fått resultatet av utredningen av J. Som jag så länge har misstänkt så var det en autismspektrumstörning. Så jävla skönt att jag hade rätt! Han är 9 år och jag har då sagt i minst 6 år att nått stämmer inte, har mötts att skeptiska människor som tycker jag varit knäpp som trott det... De har sagt att det är vanlig trotts och att det varit jobbigt att få syskon. Men ack så fel de hade, och så rätt jag hade! DET känns som en högvinst! Sen finns det så klart saker med detta som känns som nitlotter...men det tar jag inte här!

Det var en fantastisk psykolog som vi träffade. I går träffade han Magnus för att ge beskedet då jag jobbade. Jag pratade med honom i telefon i dag då han ville prata med mig om lite annat också...sånt som jag fått lida för tidigare i livet... En mycket trevlig och sympatisk människa!

Ligger nu i sängen i mitt ensamma rum i Öjebyn. Har ledigdag men är kvar då jag hade diverse ärenden här i Piteå att fixa...

Fy fan vad jag hatar denna ensamhet! Saknar någon att krama... Jag blir fan knäpp av att inte få fysisk kontakt på mer än två dagar, ingen älskling att krama, inga barn att snusa i nacken, ingen katt att gosa med.

På måndag är det jul och jag får vara ledig...längtar faktiskt jätte mycket!

God jul alla som eventuellt läser...