Inte min dag idag!

Det började som för många andra...insåg att plogkanten måste skottas bort innan man tar sig ut med bilen. MEN för de flesta är det inget stort besvär. Visst, det kan svärs en och annan ramsa om snön, men när bilen väl är ute så är det över. Men för mig och den jävla kropp innebar den lilla snön jag skottade bort en hel dag med smärta från helvetet gånger massa!
När jag sedan påpekade hur mycket jag hatar snö och vinter får jag av en person en kommentar som högg hårt. Personen sa: "Klarar man inte av att skotta snö ska man inte bo i hus här uppe i norr!" En riktig jävla käftsmäll vill jag lova...den visste var den tog. Som om mitt dåliga samvete mot Magnus att jag inte fixar skottning inte vore nog så ska jag få höra en sån sak... :s

Sen när barnen är hämtade på skolan så vill först inte bilen starta, utan det står motorfel på displayen. Testar några gånger och samma visa... *Suck* Ringer min egen personliga mekaniker och när jag då provar startar biljäveln, men motorlampan lyser. Men han på tråden kör jag illa kvickt hem, då han säger att det är ok. Fast man har ju alltid fått höra att om motorlampan lyser ska man omedelbart stanna och se till att bilen kommer till verkstad för en koll...

Tur man är gift med en mekaniker, så han tog hem vad som behövdes för att kontrollera åbäket och kollade utan att hitta nått större fel. Bilen kände nog bara på sig att den skulle krydda till min dag ytterligare lite :p

Min älskade make har sedan varit helt gudomlig och skottat bort plogkanten och allt annat skit som var överflödigt. Vad skulle jag göra utan denna människa? Samtidigt hade han barnen ute som bråkade om ditt och datt...som vanligt. Det enda barn som skötte sig var en kompis till ett av barnen. Gissar att han är väluppfostrad jämfört med mina odågor...

Sen vid nattningen så har de två stora varit helt jävla omöjliga att få att vilja ligga i sina sängar. De har föredragit att leva rövare på övervåningen till vårt tålamod fullkomligt var utom synhåll och vi tog ett allvarligt snack...men om det hjälpte och räcker längre än till de vaknat det vette fåglarna.

Till råga på allt så har vi då nästa "barn" som jag också har hand om. Det är ju en hel story för sig...men i alla fall. Ett samtal från boendet om ännu en sån där "onödig" faktura. Sen ett allvarligt snack med berörd part så har vi kanske kommit fram till en liten lösning... Jag har snart slut hopp gällande personen i fråga. Denna gång hotade jag med det tunga artilleriet om inte skärpning sker!!! Hoppas att det hjälpte. Återstår att se... *suck*

Annars då? Jo jag ska väl vara glad att jag lever och att jag snart får börja jobba och tjäna pengar som en riktig människa... Men nu blir det sängen för mig.

Kram!