Varken bättre eller sämre, snarare tvärt om!

Det är lite så det känns just nu. Jag har fredag och lördag försökt leva "som vanligt" med allt det som hör till när man är mamma, städa, tvätta, följa barn på aktiviteter, laga mat osv. Detta har resulterat i smärta och obehag i rygg och ben.

Fredag så följde jag Maja till stan då hennes fritids skulle vara med på lite "mellojippo" och sjunga och dansa. Då blev det även lite vandrande i affärer för att de skulle få hitta nått snygg till kvällen. Kvällen spenderade vi på Skellefteå kraft arena för att se genrepet av melodifestivalens deltävling 3. En del stående för att köa, en del gående för att komma till sin plats och sen sittande i drygt 2,5 timma på en mycket hård och obekväm "stol". Resultatet = smärta från topp till tå och framförallt på höger sida!

Lördag började jag dagen med en 30 minuters promenad på promenadbandet och sen passade jag på att städa nedervåningen när jag ändå "var i gång"... Fixade middag och tog bort disk osv. Resultat = smärta och krypande/brännande från ländryggen och ner i foten på höger sida!

I dag, söndag, har jag i princip bara hunnit börja med tvätten och redan nu har jag samma känsla som i går kväll i höger sida från ländryggen och neråt + ont i axlar och nacke.

På tisdag ringer läkaren för att höra hur det är då sjukskrivningen går ut på onsdag. Vad ska jag då svara? Det känns någorlunda "bra" när jag inget gör, smärtstillande läkemedel hjälper föga, akupunktur hjälper inte alls... Lägg då till att jag blir galen av att bara vara hemma, får ångest över ekonomin som förmodligen kommer att tokkrascha pga detta... Så jag säger alltså INGENTING, biter i hop och fortsätter jobbar heltid typ.

Jag har lite svårt att acceptera att min kropp är så "fucked up" som den är. Speciellt när jag inte vet helt hundra vad det är som är fel och orsakar smärtan/obehaget. Jag vill ha svart på vitt för att kunna acceptera smärtan. Nu känns det lite som att jag bara "hittar på", att jag känner efter lite för mycket bara för att...typ. Äh...svårt att förklara! Känner mig totalt värdelös!