Tillbaka där jag inte vill vara...där jag inte orkar vara. Smärta, ingen motivation, nedstämd, helt utan tålamod, argsint, trött och allmänt less. Det har ju känns så himla bra ett tag, men så fick jag direktiv att trappa ner en medicin...och nu är jag där igen... Precis vid vattenytan, på väg att sjunka ner i djupet igen.
Vad händer då det blir så här då? Jo jag skriker åt allt och inget, jag gråter, tröstäter, blir arg för att tröstätandet sätter sina spår, gråter lite till, skriker ännu mer...bryter ihop...i smyg! Jag ska väl vara så himla stark, fixa allt, vara duktig, glad och positiv... Lättare sagt än gjort då insidan blöder. Har ingen rätt att klaga för andra har det värre! I allafall enligt många andra. Så det är väl bara att bita ihop igen och klistra på ett falskt leende och fortsätta spela...
Nä...lika bra att gå och lägga sig för att vrida och vända sig i några timmar och sen sova oroligt resten av natten. Spelar ingen roll hur trött jag är då jag lägger mig, somna är ändå ett helt jävla företag.
Återkommer kanske nån dag då det känns lite bättre...
Kika gärna in min andra blogg, med smyckena jag gör. Just nu är det det enda som känns roligt...
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter inte bra :( Hoppas du kunde somna och känner dig lite bättre idag!
Kram storasyster
Varför var du tvungen att trappa ner den medicin som gjorde att du mådde bättre? Äter själv antidepp-medicin mot min värk, skulle inte klara mig utan den. Kram Erika.
Stora kramen till dig.
Hoppas du kommer upp över vattenytan snart. *kram*
Skicka en kommentar