Mys...

Sitter i soffan och klockan börjar närma sig 23...stryker sakta över det lilla huvudet med det mjuka håret. Små ögon som tittar på en, en liten kropp som andas tungt. Pussar lite lätt på pannan och stryker lite lätt över kinden till ögonen sluts och den lilla människan i min famn somnar om igen... Det är mys det, det är kärlek till ett litet barn.

Wilma vaknade av den hemska hostan just när jag gått och lagt mig i går kväll. Hon var hysterisk så det enda raka var att sätta sig med henne i soffan i det mörka vardagsrummet med en mysig fleecefilt... Hon hostade lite där hon satt, men somnade till slut om igen.
Snacka om mysigt att sitta så där med henne. Insåg att liten är snart stor...min bebis är snart en 1 åring! Var har tiden tagit vägen? Någon som sett den och kan ge den tillbaka?

Älskar mina barn men hatar förkylningstider!!! Hoppas inte alla tre blir sjuka samtidigt igen...det orkar jag inte!