För någon vecka sedan tog jag "mod" till mig och gjorde nått som jag gett rådet till andra att göra då det varit jobbigt...att prata med någon. Jag kontaktade en kurator. Tänkte att det kanske skulle vara bra att få "prata av sig" en massa. Kändes bra att få göra det, hade visst en hel del som tynger mig...bland annat massor från förr då jag bodde i "världens ände".
Vid andra besöket fick jag fylla i ett papper, och sen tyckte hon att jag skulle få träffa en läkare...hon tyckte nämligen det verkade som om jag lider av en depression... :s Visst, jag är nedstämd och lite ledsen kanske lite väl ofta...men depression, det trodde jag inte.
Så nu idag har jag träffat en läkare som efter ytterligare ett ifyllt papper håller med kuratorn... Så nu har jag ytterligare en diagnos, lätt depression, och det ska ätas medicin för det...alltså ännu mera trötthet kommer det att bli. Fast det är tydligen "vanligt" att man även får depression då man har fibromyalgi, så vad hade jag egentligen väntat mig? Det är väl så att detta är mitt öde...
Bara till att gilla läget och hoppas att folk i min närhet, vänner och så, inte blir "rädd" och avskräckt av mig och drar sig undan...som jag tyvärr är rädd för. Men det är inte pesten jag har, det smittar inte! Så jag hoppas ni finns kvar...
Annars då, ja jag har mest troligt skrivit klart examinationsuppgiften nu. Känns som om den är klar i allafall...har läst igenom den och vet inte vad mer jag skulle kunna klämma in utan att det blir grötigt och konstigt. Men jag väntar i allafall till i morgon innan den skickas, kan ju komma på något som jag vill skriva dit eller ta bort,
Barnen har varit hemma i dag...Wilma kräktes i natt :s Men jag hoppas att det inte är magsjuka...fast vad är oddsen att hon bara kräks för att :p Återstår att se om hon blir mer dålig eller om någon annan trillar dit.
Ska alldeles strax gå och börja med middagen, köttfärssoppa. Sen får vi se om jag orkar vara duktig och titta på någon av de streamade föreläsningarna som vi har att se...eller om det bara blir att slappa resten av kvällen.
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Klart jag finns kvar. Kram!!
Och jag finns kvar! Himla bra gjort av dig att ta tag i ditt mående. Ibland är livet kämpigt! Kram!!
Den anonyma som skrev det nyss gjorda inlägget är alltså jag, Maria F...
Med risk för upprepning. Jag finns även här och stöttar. Bättre att ta tag i det, så du får börja att må bättre.
Kram
Måste säga att du är modig som är så självutlämnande och ärlig i din blogg. All lycka åt dig.
Om det skulle vara så hemskt att folk lämnade en bara för att man börjar medicinera skulle jag ha varit en mycket ensam människa de senaste 3 åren - jag medicinerar fortfarande så vi får väl jämföra någon dag :P
Kram!
Jag tycker bara att det är starkt gjort att kunna "erkänna" att man mår dålig. Bra att du kontaktat en kurator så du får prata av dig för det behöver man. Själv har jag ju gått hos en psykolog som jag tyvärr inte känner förtroende för.
Kram
Skicka en kommentar