En hel dag...

i smärtans tecken :s Skitkul! Not!

Fan man vaknar av att det värker i benen...typ som om det sitter en 200 kg sumobrottare på de eller nått. Man kan ju bli galen för mindre... Sen när man väl fått sig ur sängen så känner man jätten som sitter på axlarna, vilket medför en extrem huvudvärk och en avdomnad vänsterarm. Prova sen att sitta på föreläsning hela förmiddagen och känna att man är på väg att somna...

Låg i sängen och lampan släkten innan klockan var 21,30 igår. Uppstigning i morse blev vid 6,20 kanske. Däremellan tror jag att jag har sovit...stundvis i allafall. Men är man utvilad? Icke det! Inte ens en liten gnutta...

Tror jag håller på att bli galen, alltså mer än jag redan är då ;) Värktabletterna hjälper inte nämnvärt, ordentlig sömn är något jag längtar efter, att komma i håg saker är typ omöjligt, tålamod...ja det är någon som flyttat ut ur min kropp för länge sedan och det verkar då inte finnas planer på att komma tillbaka heller. Känner mig tok nere och tårarna kan komma när fan som helst...för vad som helst.

Det är skitjobbigt att försöka klara av skolan, ta hand om hem och barn då man känner sig som jag gör. Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare...tills det en dag brister.

Fick idag veta vilken dag min beställning från IKEA kommer...och jag kommer att få vänta ihjäl mig. I allafall känns det så. Vi måste vänta till nästa torsdag, och jag som sett fram emot att få de i veckan...*suck* En vecka till på dessa hemska madrasser...

Nu ska jag försöka vara duktig och läsa lite som jag måste läsa...fast jag är så omotiverad som man bara kan bli...

Natti!