fredag 11 september 2009

Mitt namn är Fibromyalgi

Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog Energin ifrån dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn ifrån dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset som du aldrig blev fri ifrån, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna.
Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerade värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TENS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att ”rycka upp dig”, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dem kommer att säga saker som; ”Äh, du har bara en dålig dag” eller ”Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan” utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan. En del kommer att börja prata bakom din rygg medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en ”normal” människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst.
Avslutningsvis (jag hoppades att kunna hålla den hemlig, men jag antar att du redan har listat ut det); Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom

(Författare okänd)

Hittade detta på Internet och känner igen mig i det som står! Det är så det är...skit jobbigt och få personen som tar en på allvar...

3 kommentarer:

Myzan sa...

Skulle just klistra in den i min blogg, tyckte den var klockren... Men då kollade jag i din å såg att du redan hade gjort det. :p

Maria sa...

Vad jobbigt det där lät. Är så tacksam att jag är fisk.
*Kram*

bc.svensk Online sa...

Den "dikten" eller vad man nu kallar den,är ganska gammal,om jag inte minns helt fel så fick mamma den på ett papper för att visa sin bekantskaps krets hur jävligt en sådan sjukdom kan vara,just för dom som sa att de inte var ngn tex...
Och mamma fick ju sin diagnos i slutet av -80 talet,men hon fick den på Akademiska sjukhuset i Upplsala & jag tror det var en kvinna i Örebro som skrivit det några år innan,för hon var så missförstådd...
Ja nu kan jag minnas fel oxå ,men jag tror det var så.
Det där ska du & Ewe dra ut & ge till era familjer & till era närmaste vänner eftersom de förklarar så bra =)

Kram