I morse for vi i väg på äventyr, till Luleå för lite shopping. Men till min besvikelse så hittade jag inte annat ett par nya, men ack så mysiga och varma, vantar och 3 olika sorters te. Magnus han shoppade däremot upp alla pengar han fick i julklapp :p Tror minsann att han blivit värre än mig på det där med shopping...haha
Väl tillbaka i Skelleftehamn så var vi hem en sväng för att ge mat till Tiger och hämta kameran och sen vidare till Sjömansgatan där det vankades mat med Magnus föräldrar, syster med familj, kusiner med familj och deras far. Totalt var vi närmare 20 st som hade samlats...och MASSOR med barn :p Så vi har ätit gott, surrat, skvallrat och skrattat... Barnen har lekt och haft roligt. Det värmer verkligen i mamma hjärtat att se att kusinerna kommer så bra överens.
Kusinerna... Jesper 6 år, Mattis 6 år, Wilma 2 år (snart 3...), Maja 5år, Viktor 7år (snart 8...) och Samuel 4 år
Barnen var helt slut efter allt busande och jag gissar...och hoppas att de ska sova gott och länge...
Wilma visar upp sin godis...men tycker minsann att det är HON som är "godisen" ;)
Jag och Jesper...som inte kan se normal ut då man ska ta kort... :p
Jag och Maja...som också tokas...
Sen vill jag tacka er som skickat sms till mig... Ni ska veta att det värmer att veta att någon bryr sig. Stundvis känns allt väldigt tungt och jag känner mig vääääldigt ensam. Blir väldigt avundsjuk då jag hör eller läser om de som träffas med tjejgänget, har tjejmiddag och har trevligt. Jag har aldrig tillhört nått sånt...aldrig känt den gemenskapen. Under skoltiden umgicks vi 3 tjejer...men sen flyttade vi åt olika håll... Sen vi blev en familj har vi som mest umgåtts 3 familjer tillsammans...men inte nu längre...av olika anledningar. Tycker det är skittråkigt...
Jag tycker det är svårt(?) att lära känna nya och börja umgås. Tror det är nått som "sitter kvar" från då man var yngre... Bodde i en liten håla där alla visste vem jag var, pga min bror som då ansågs som udda men idag skulle ses som lätt utvecklingsstörd, jag var retad...eller skulle nog snarare kalla det mobbad. Mina syskon är 7 och 14 år äldre så där hade jag inget gemensamt då jag var yngre. Då det gällde släkten kände jag mig väldigt osidosatt...har en kusin som jag såg upp till och gillade massor...hon var som en syster.
Mitt självförtroende var i botten. Men under sista året på gymnasiet hände nått...jag förändrades. Självförtroendet sköt i höjden. Sen flyttade vi hit och jag kom bort från all "skit" där borta. När Jesper föddes och under tiden fram till vi köpte hus umgicks jag med en underbar tjej som också just fått barn...men de flyttade till annan ort... Ensam igen...
Lärde känna en underbar person via Internet, med barn i samma ålder. Vi började så småningom att umgås, hade jätte roligt ihop...i många år. Hon och hennes man var de som känt mig och Magnus kortast tid då vi gifte oss, men det var de som hade mest antal rätt på tipsrundan om oss. Vi har gjort mycket skoj tillsammans... Men nu vet jag inte längre hur det kommer att bli...och det är pga att jag känner denna avundsjuka och känner mig ensam och nere. Det gör mig ledsen...väldigt ledsen...
Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn i sommras, då min kusin som jag så länge sett upp till, bröt kontakten med mig av olika (men enligt mig bagateller) orsaker. Fick ett mail med en massa nedvärderande saker om mig...och efter det har jag verkligen sjunkit djupt ner...
Jag mår helt enkelt jävligt pissigt!
Nu vet ni vad det handlat om allt jag skrivit lite kryptiskt om. Kände att jag var tvungen att få det ur mig. Hoppas ni förstått vad jag "babblat" om...är toktrött och "hög" på citodon :p med tårarna brännandes bakom ögonlocken just nu.
Så finns det någon där ute som känner sig "peppad" att umgås med den här dåren och hennes man med tillhörande barn så vet ni hur ni får tag på mig...
Nu ska jag gosa lite med Tiger som leker med min arm och vill ha uppmärksamhet ;)
Tack alla som orkat läsa idag...
Kram!
2 kommentarer:
Blev något konstigt med den förra komentaren så jag börjar om...Skickar en stor kram till dig! Känner samtidigt igen mig i mycket av det du skriver. Kommer från en liten "håla" där alla visste allt om alla... Svårt att hitta vänner som kan umgås även på "våra villkor". Jag är dessutom ofta peppad på att umgås. Nu känner vi ju inte varandra, men jag alltid sugen på att träffa nya människor :-)
Skicka en kommentar